ANNA ERIKSSON

jag stormtrivs på dagiset. underbara kollegor (kanske inte hade spelat någon roll vilka det var, eftersom jag inte ens är van vid att ha det... höh!) som jag har kul med. barnen är helt fantastiska, jag skulle vilja ta med dem hem varje dag. men jag är helt klart tröttare, eller jag ska inte säga tröttare, men det är en annan typ av trötthet. men det är det värt. jag har inte festat på två helger, och även börjat mitt nya liv. dvs att jag äter bättre, och inte massa skit. nu är tanken att jag ska komma igång med träningen också, och jag har sakta men säkert börjat. jag har tänkt till om mångt och mycket, och även varit sjukt ledsen. men det har slutat med att jag nu mår bättre än vad jag har gjort på länge. och det är ju bra.