ANNA ERIKSSON

a moment like this, some people wait a lifetime, for a moment like this. jaharuu... vad skrev jag om sist? överraskningsfesten ja. and now? det är ju svårt det där med moments. finns ju så sinnessjukt många att minnas med glädje. haha, nu kom jag på ett!

.

har ingen aning vilket år det var. jag spelade fortfarande fotboll, så det är ju trots allt mer än fem år sedan. det var såhär att djurgården skulle komma till norrtälje för att spela match. jag var på den tiden ett troget djurgårn-fan. jodå, lugn, jag är fortfarande djurgårdare, bara inte lika fanatisk. hah. hur som helst, det var dags för match, och jag sitter med mamma och några kompisar på läktaren när någon informerar oss om att kim källström sitter i publiken. gah! KIM KÄLLSTRÖM! det fanns tydligen inte någon snyggare och bättre fotbollsspelare enligt mig, på den tiden. haha. ja jag säger då det. hur som haver, jag och isabelle och jag tror det var sophia, letar upp honom, vilket inte var så svårt, eftersom vi inte direkt var ensamma, och ber om en autograf. när det är gjort, gick i alla fall jag tillbaka en gång till, och bad om en till, plus att jag tog honom i hand. inga kramar här inte, nejnej. hade jag aldrig vågat be om. ljug aldrig att jag levde på det där handslaget sjukt länge, jag menar, det var ju ändå kim källström. haha. underbört.