ANNA ERIKSSON

a moment. ett ögonblick. en minnesvärd stund. oj. sådana finns det ju många av. hur ska jag kunna välja en stund? jag tror att det får bli när jag kom hem från min och sophias asienresa.

.

vi kom hem den 13e april, om jag inte minns fel. bara att landa på arlanda och träffa pappa, är ett mycket känsloladdat minne. tänk att inte ha sett sina föräldrar på 3,5månad. jag bölade ganska fint kan jag säga. men det var inte just det minnet jag tänkte berätta om. utan det ögonblicket som jag så väl kommer ihåg, men fruktansvärd glädje, det kom några dagar senare. jag, mamma, pappa, sophia, ann och roger var och käkade på g - mycket trevligt. efter middagen skulle vi ta oss till idas brors lägenhet för att föra med alla brudarna, för att sedan antagligen dra till mobergs. men det var vad vi trodde ja, tänk så fel vi hade! alla hoppade in i mammas bil, redan där tyckte jag och sophia att det var lite konstigt att ann och roger skulle med. hur som helst, vi fick skjuts till ida, men när vi hoppade ur bilen, så gjorde alla andra det också, och vi fick ögonbindel. jahaaaaaja, vad nu? de satt oss i bilen igen och åkte runt en jäkla sväng. sen fick vi hoppa ur, och de ledde oss någonstans. vi gick in i något sorts hus, och sen for ögonbindlarna av. och vad möts vi av? typ alla våra vänner! överraskningsfest! hell to the yes. ljug aldrig att det var en fantastisk känsla. där står massa vänner med världens bredaste leenden, och sen rusar de fram som en hjord tjurar för att kramas. i like big time. kommer aldrig glömma det ögonblicket. jag gick med det bredaste leendet hela kvällen. vilket sjukt jäkla lyckorus! i löööve my friends <3