ANNA ERIKSSON

my definition of love. hujeda mig. den var inte lätt den inte. skulle ju kunna börja med att säga att det finns så många olika varianter av kärlek. allt från kärleken till sin katt, till den där fantastiska kärleken som bara sprudlar inombords när man har mött mr right. den kan jag visserligen inte säga så mycket om, då jag själv inte har mött honom. men anyhow... kärlek för mig lyder som följer:

.

i mitt hjärtas innersta kammare finns min absolut största kärlek, och det är till min familj. min underbara familj som betyder mer än allt annat för mig. min mamma, min pappa och min bror. de är mitt allt. mor och far gav mig livet, och de hjälper mig att var dag andas. min bror är min energikälla och jag älskar honom innerligt. utan dem skulle jag inte fungera, så är det bara.

.

sen kommer kärleken till mina vänner. mina fantastiska vänner. kärleken till dem kan tyckas vara lika stark som till min familj, men det är trots allt en annan typ av kärlek. mina vänner är mina små hjärtebarn som jag aldrig skulle vilja byta ut. de finns där i vått och torrt. i glädje och i sorg. men jag älskar även mina vänner på olika sätt. för det är ju faktiskt så, man kan älska någon, och man kan älska någon. att sätta en definition på det, är inte lätt. det bara är. hur som helst, så finns det en handfull vänner som jag älskar något innerligt, och aldrig skulle klara mig utan.

.

jag skulle kunna skriva om kärleken till djur nu, men det är ju inte lika roligt som om jag skulle skriva om kärleken mellan man och kvinna, eller man och man, eller kvinna och kvinna. i mitt fall gäller det mellan man och kvinna, för vad jag vet så är jag kvinna, och jag dras till det motsatta könet. sen att jag inte har hittat rätt bland det motsatta könet, det är en annan femma. men det var inte det jag skulle skriva om nu. utan nu handlar det om den sortens kärlek som jag önskar att jag kommer uppleva någon gång i livet. för ja, jag tror på kärleken. jag tror till och med på kärlek vid första ögonkastet. ja men visst, det kan ju låta töntigt, men sådan är jag. kärlek är bland det absolut finaste som finns, och att få känna de där fjärilarna i magen när blicken möts med ens älskade, det är ju helt fantastiskt. sen kan jag ju egentligen rent principiellt inte uttala mig om det, eftersom jag aldrig riktigt haft den känslan på riktigt. ouh, nu känner jag att jag börjar bli bitter. kanske ska sätta punkt där?

.

kärlek för mig, kort och gott, är helt fantastiskt, i vilken form den än är i.